Från benlinda till modeaccessoar
På 900-talet blev benlindorna hos noblessen ett sätt att symbolisera välstånd. En fotlapp kombinerades med en benlinda. Benlindan var en lång, bred vävd tygremsa som lindades upp runt benet och fästes med ett litet spänne. Man kan ju gissa sig till att ju rikare man var, desto dyrbarare spänne fäste man på benlindorna.
De första strumporna som påminner om dagens, tillverkades av vävda tyger som syddes ihop. Men eftersom tyget inte var töjbart, gav det fula veck mellan smalben och fot och var förmodligen också ganska obekväma.
Stickat material gav ett bättre resultat och var mjukare och lättare att få en bra passform. Från början stickades strumporna med två stickor och syddes ihop med en söm. De första stickade strumporna hittades även de i Egypten. Strumporna är från 1100-talet och är fint mönsterstickade bomullsstrumpor i vitt och blått.
Under medeltiden blev strumpor mer vanliga och bars främst av överklassen. Strumporna kallades då i Sverige för ”hosa” eller ”hosor”. De stickades för hand och i tunna material som silke och bomull och syddes ihop med en söm. Gärna rikt dekorerade med broderi och prydnader.
Först under renässansen blev strumpor en modeaccessoar. De tillverkades av mycket tunnare material än tidigare. Adeln föredrog strumpor av silke eller linne, medan vanligt folk använde grövre och rejälare strumpor av ull. De långa strumporna skulle gärna vara mycket åtsittande så de kunde framhäva benens form och ge en attraktiv och elegant siluett. Modet förespråkade välformade vader hos adelsmännen , men om man av naturen inte var begåvad med snygga ben fanns det lösvader som man kunde stoppa ner i strumpan för att få den åtråvärda siluetten!
